Cape Point och Cape of Good Hope
Kom så äntligen iväg på en tur till Cape Point/Kapudden och Cape of Good Hope/Godahoppsudden, Afrikas sydvästligaste udde och den sydligaste delen av halvön. En helt fantastisk plats med de underbarast utsikter! Att det är ett världsdarv för flora märks när man vandrar på lederna som kantas av de vackra blommorna.
Gick upp till fyren, som man ser i bakgrunden, och stannade ofta bara för att beundra både utsikt och vackra blommor och växter. Inte för inte kallades fyren Cape of Storms av Bartaoloeu Dias redan 1488. I århundraden var den landmärke för skeppen bland de stormiga haven och spetsiga klipporna. Det finns 26 kända skeppsvrak i vattnet utanför udden. Fyren stod klar år1859 och är 249 meter ovanför havet.
Proteafamiljen. Den gula är rätt så ovanlig. Protea är Sydafrikas nationalblomma. Växer vilt som stora buskar i bergen men behöver brand för att nya frön ska kunna gro igen. Så för deras skulle är bränderna en bra sak. De exporteras över hela världen.
Härifrån, Cape Point, vandrade jag sedan vägen tillbaka och sedan vidare till udden längst ut på bilden ovan. Det går bussar som man kan åka runt med också, men jag fördrog att vandra så att jag kunde få se så mycket som möjligt. Det ser inte ut som att det är så långt men leden är både slingrig, väldigt stenig och på sina ställen även väldigt brant. Man får se upp var man sätter fötterna när man går längs stigen då den är kantad av taggtråd i "ankelhöjd" så man inte ska gå för nära stupen.
Cape Point. Här möts Atlanten och Indiska Oceanen. Ofta ser man en strimma rakt ut från udden, men idag var den väldigt svag. Däremot ser man att Indiska Oceanen är grön-turkos och Atlanten har en mörkare blå färg. Otroligt att strömmarna gör så att havet faktiskt är delat här.
Jag fick uppleva att se en val som kom simmandes utanför udden. Tyvärr är avståndet för långt för mobilen, dessutom fick jag inte se stjärtfenan mer än en gång när den gjorde ett dyk. Så tyvärr gott folk är det här vad ni får se av den upplevelsen. Själv stod jag som trollbunden och såg länge på hur den simmade bort. Magiskt!
Indiska Oceanen. Det är långt ner till stranden. Se bara hur små människorna är där nere. Otroligt vackert!
Vandrar vidare till Cape of Good Hope. Stenigt, men ändå bra leder. Så mycket sandstensklippor och sand att gå på så man blir nästan bländad. Fåglar seglar förbi. Det finns ca 250 djurarter, varav många fåglar, zebror, babianer och elands, som är den största antiloparten.
Jepp, här sitter det en chacama babaian och kollar utsikten han med. De finns lite överallt i området, men de kan bli aggresiva så man ska aldrig gå nära, aldrig ha mat så de ser och absolut inte mata dem! RESPEKT med stora ord för babianerna!
Så stod jag äntligen på Cape of Good Hope! Så himla skön känsla! Så vackert! Och längt där borta kunde jag fortfarande urskilja valen som kommit längre bort. Ville inte gå därifrån! :D
Trackback